Behaglig tillvaro

Fullt ös från tidig morgon. Till gymmet med Anki klockan 7. Tog bussen hem 8.15 och mötte då flera som var på väg till sina jobb, första dan efter semestern. Jag tyckte lite synd om dom. Lite. Och så log jag jätteelakt inombords. Ett leende som inte riktigt har släppt ännu där jag går i trädgården och pysslar. Direkt när jag kom hem dök mitt låtsasbarnbarn Robert 15 år, upp. Han har fixat min knäppa cykel, oljat en gnällig dörr, spikat ett trasig verandastaket, mekat med Stigan. Och jag har stått med huvet i jorden och rensat ogräs till den milda grad att jag blev helt yr i skallen i värmen. (Då log jag inte så elakt längre.) Nu ska jag snart äta min lunch under stora parasollet och ha lite siesta.
Jag tycker nog att jag kan påstå att livet har varit sämre. Två veckor kvar av det här underbara drönarlivet. Ja du milde käre gud. Eller nån.