Lisbeth Salander och jag

Något mycket allvarligt har hänt. Jag har svårt för att läsa. För tre dagar sen började läsa Luftslottet som sprängdes, alla svenskars alla tiders allra mest lästa bok. Ja, nästan i alla fall. Jag har läst dom två tidigare böckerna i Stieg Larssons serie och blivit okontaktbar, gått in i Lisbeth Salanderdimman och älskat varje ord. Nu är jag oengagerad och bokens första del som tydligen är en sammanfattning av förra boken fastnar bara inte. Jag blir så förbannad på mej själv, ända sen jag sträckläste Lotta och Kittyböckerna har jag aldrig haft några problem. Jag har till och med läst första delen i Prousts På spaning efter den tid som flytt. (Till större delen aptråkig.) Den enda bok jag backat på är James Joyce´s Odysseus. Å andra sidan fick den mej att inse min begränsning och det är inte dåligt för en som trodde hon var på väg in i kultureliten vid 18 års ålder. Men nu - har jag bantat bort läslusten? Jag läser numera enstaka bloggar och tycker att min kulturella, litterära och intellektuella hunger blir mer än mätt. Kan nån låna mej en Kalle Anka? Lisbeth Salander skulle skjutit mej om hon kunde komma loss ur bokpärmarna.