Lee Hazelwoods hatt

Det räckte inte med att Keith Richards nästan är död. Nu är Lee Hazelwood stonedead. Det som upprör mej mest är att han blev 78 år. Lee Hazelwood - 78 år... För mej har han alltid varit mannen med fånig cowboyhatt, slödjup röst och nån bra låt. Alltså ingen favorit. Men han var Lee Hazelwood som blev kär i Sverige och man kunde följa honom i tidningarna och med olika sångerskor och sin hatt. Jag avskydde hattjäveln, har sen dess hatat såna där läderhattar som svenska killar köpte på Kanarieöarna och såna ställen. En kille i läderhatt, uppkavlade skjortärmar, utsvängda jeans och en ölburk i näven och cig i munnen - urbilden av ett feltänk från många killars sida där nånstans på 70-talet. Hade dom sen en gitarr att plinka lite på så trodde dom att vi redan var på väg hem till deras sängar. Ha! Undrar om han hade hatten kvar? Ännu en bit av ens tonår har spatserat ut med hjälp av kryckor, spatserat rakt upp till pärleporten. Eller nåt.
Fan, det här måste ju betyda att jag har blivit en smula äldre. Men inte så jättemycket, eller?
Jo. Jodå.
Nu ska jag stappla upp för trappan, försiktigt lägga den här gamla kroppen under ett täcke och hoppas att jag kanske lever i morgon också.