Bränd för livet

Idag är min dator långsammare än Sigge Snigel. Varje ord jag skriver ned dyker upp en kvart senare här på inlägget. I min mejl idag låg en inbjudan till den traditionella brännbollsfesten. Brännboll är den traditionella förnedringsaktiviteten och alla känner minst fyra som alltid hatat brännboll, som aldrig lyckats träffa bollen med det runda verktyget (vad det nu heter), som alltid sköt lyra med det platta och som alltid blev vald bland dom sista i laget. Jag hatade det exakt lika mycket som hoppa-bock-aktiviteten i inomhusgympan. Jag var livrädd för att slå mej och ingen av raden med gympalärare hade det minsta insikt i en liten tjejs psyke. Däremot hade dom betalt för att förnedra, tvinga och blåsa i sin jävla visselpipa.
Aldrig brännboll!
Men jag kan gå dit och vara publik. Och skratta åt alla som missar bollen.