Det ordnar sej med skridsko bara det blir is

Tadam! Jag överlevde stranden. Och mina strandgrannar också. Fattar ni vad jag har övervunnit denna dag? Trots att jag bevisade för mej själv hemma i spegeln att jag inte gick upp 31 kilo av att ha bikini på mej så var det ändå rätt ångestladdat när jag tog av mej skyddskläderna vid stranden. Nu är den här badplatsen på östra Öland inte världens tättbefolkade men i alla fall. Efter en stund vågade jag ta promenaden ut på bryggan för att känna på vattnet. Tja, några grader lägre så hade skridskorna varit bra att ha på sej, som brorsan uttryckte det. Min högra fot som jag tvingade ner i blötan är fortfarande iskall. för övrigt såg Östersjön bedrägligt frisk och glittrande ut. Men förstår ni, att sitta i en skön brassestol och blicka ut mot horisonten där blått hav och blå himmel möts, (eller är det Baltikum?) och känna hur solen pussar på ens skinn och det blåser bara lite och det är bara lite moln - och inte en enda droppe regn: så fantastiskt. Jag tror faktiskt jag gör om det.