Grundligt bad

Jajamänsan, nu har det hänt: jag har badat i Kalmarsund. Badat i utevatten har jag inte gjort på sju-åtta år så det var en ren, blöt och gåshud-upplevelse. så det var väl ungefär som jag minns det. Jag kliver i, blir direkt påmind om långgrundligheten längs med Ölands stränder för jag går och går och kylan kring vaderna börjar bli behaglig och då börjar det bli mindre grunt. Alltså börjar jag närma mej den delen av doppet som är allra värst. Det handlar om den del av kroppen som börjar där benen går ihop i det ställe som bestämmer om du får vara med i frimurarorden eller inte och slutar ovanför naveln. Resten är en bit av kaka, d v s , urenkelt på redi svenska. Väl där är man i mål. Då var det så skönt att det vore synd att gå upp. Men det känns ganska fånigt eftersom jag vid tillfället är alldeles ensam i vattnet och det är så pass grunt i alla fall att det inte går att simma omkring utan att skrapa tuttarna i botten (och jag vet inte om jag kan simma längre) och det verkar direkt löjligt att ligga på rygg och rumpa och plaska i sin ensamhet. Så jag klev upp, fick beröm av H för mitt oerhörda mod. (Hon är så rutinerad så hon var i och upp långt före mej.)
Nu fryser jag, har lite ont i halsen. Men - jag har fanimej BADAT.