Åååååå
Försökte verkligen. Försökte så mycket jag bara kunde. Att INTE handla nåt.
Det höll till klockan två. Då kändes behovet av ett nagellack från YSL i en nymodig förpackning, bara en pensel, och en kajal också från YSL så viktigt att uppfylla att jaa...
Och så vet jag att om ett par dagar kommer kajalpennan att ligga och trängas bland andra dumpade kajalpennor. Det där som sminkfabrikanterna och skribenterna alltid kör upp under våra sminkade ögon: smink är färskvara, mascara ska man inte ha längre än tre månader – haha dom skulle se mitt badrumsskåp. Typiskt försäljarsnack. Jag håller fast vid det jag och min plånbok tror på: smink håller. Länge. (Även om min plånbok var tvungen att öppna sej som ett regnmoln i dag.)
Jag shoppar - alltså är jag. Det ger mej lite ångest - alltså har jag känslor. Jag är väl kort sagt ganska normal. Eller i alla fall lite. Pyttelite då?
1 kommentar:
Hej min underbara guide och vägledare i jobbets krångliga värld. Superbra, intressant blogg som är rolig att läsa.
När man är duktig och lagar grötfrukost hemma så sparar man slantar. Då har man råd att köpa nagellack. Dessutom är det kul att piffa till sig när man är duktig (tränar och äter rätt). Du är väl värd både nagellack och nya kläder.
Många Kramar R (den andra bloggaren på jobbet ;) )
Skicka en kommentar