Vikt-igt meddelande

Hjälp. Jag har en blogg. Det har jag aldrig haft förut. Lite sent ute, ja, jag vet, brukar vara sen i starten. Men eftersom mitt liv har förändrats 28 kilo, idagsläget så tyckte jag att nu är det väl dags. Dags att berätta vad som hänt och dessutom försöka hålla liv i det.
I februari i år låg jag på en brits hos husläkaren och hörde henne säga mitt blodtryck, 174 genom 97 eller nåt sånt. "Jag kommer aldrig att gå levande ut från den här lokalen" tänkte jag och trudelutt så var blodtrycket uppe i 200. "Du måste gå ned i vikt", sa hon, den dumma doktorn. "Ja, jag vet", sa jag, den dumma patienten som inte visste vad hon skulle ta sej till. Och som var så tjock att hon knappt kom upp från britsen. Förnedringen hängde som ett fett halsband runt min trinda hals dagarna i ända.
En väninna blev min räddning. Hon tvingade iväg mej till en kur man skulle bli smal av.
Ha! Hahahaha. Jag - smal? När jag fick förklarat att man började med att bara dricka pulvervätska, kaffe, te och vatten idiotförklarade jag hela programmet. Men på nåt vis började jag eländet. Jag gav det en dag. Jag gav det två, tre, fyra. Jag gav det nio VECKOR. Bara flytande, inget fast. Levde i en eufori för dom dårarna hade rätt: jag gick ned i vikt.
Nu äter jag massa grönsaker, rent kött och fisk, törs mej på att dricka vin på helgen, men tränar noga och är fokuserad på att lyckas.
Att jag valde just den här metoden, eller det var ju väninnan som gjorde egentligen, betyder inte att jag tycker annat är värdelöst. Jag vet inget om andra metoder, mer än om jojo-bantning och drömmar om att kunna låta bli den där mackan. Men säkert går det lika bra med Cambridgemetoden, Viktväktare och sånt - vad vet jag?
Den här bloggidén jag fick kan gå ut på att få mej att aldrig mer trilla dit igen. Aldrig frossa i mackor och feta ostar. Å vet ni vad? Jag har inte den minsta längtan efter det. Sitter lycklig och lutar mej över matlådan med sallad och lax och lite sås på mager Kesella och pepparrot. Mina kolleger skyfflar in isterband, potatismos och såna saker. Bryr mej inte ett skit.
Fast vänta er inga träningsprogram, kostföreläsningar och feta matmoraliska pekpinnar i den här bloggen. Mycket annat men inte det.
Välkomna!