Godis, tröst eller dämpare?
Drabbades nyss av ett alldeles fantastiskt godissug. Slog till som en dansk skalle i både kropp och själ. Kan det vara väderomslaget? Bra att skylla på. Fast jag har ju inte ätit nåt godis och tänker inte göra det heller. Varför tänker jag inte göra det? Jo, för den besvikelse jag kommer att känna då är inte värd njutningen som är borta på nån minut högst. Om en stund har det gått över. Hoppas jag innerligen. Och har det inte det så får det väl vara ett sug då. Jag tänker inte göra nåt åt det, inte fylla det där tomma godisgapande hålet. Jo med kaffe och kallt vatten.
Känner också att en tröstköperunda på stan skulle sitta fint. Men - nej. Inte ett beroende mot ett annat. Nej. Jag ska säja att mina tankar fladdrar omkring som i en centrifug just nu. Varför känner jag så här? Ett behov av tröst känns det som, mycket bekant. Men jag behöver för fan ingen tröst, jag har det jättebra. Eller är det nåt som ska dämpas? JAG VET INTE. Men snälle viktgud, fräls mej från suget efter - ja vaddå?. Gärna nu med en gång.
6 kommentarer:
Heja heja, du kommer klara att stå emot suget! =)
Tack!
Det är verkligen bra med en blogg. Dels får man skriva av sej och sen får man stöd från andra! Helt fantastiskt. Tack igen. Ska försöka återgälda detta. Och du - suget finns knappt längre.
Kanon, jag förstod väl att det skulle gå över! (lätt att va tuff när man inte sitter med suget själv... ;)
Du klarar det!
Idag känner jag mig starkare än någonsin, till skillnad mot igår kväll.
Och du har helt rätt, en minuts njutning är det och fem kilo dåligt samvete...
Ikväll blir det minsann inga Bilar. Möjligtvis en kokt kyckling med grönsaker...
Keep it up!!
//R
Alltså, fattar ni så bra det är att ha en blogg med såna som ni som finns där ute?
Hur kunde jag vara godissugen förresten?
Godis är inget för oss! Tacka vet jag nektariner i dessa fina nektarin-tider, det är smarrigt det...
Skicka en kommentar