Skithögar i våra liv

Vet inte varför, men plötsligt kom jag att tänka på Maj Fant. Hon dog för flera, flera år sen, men innan var hon bland annat programledare i tv och en kvinna med starka åsikter.
Jag minns ett debattprogram där hon berättade om att hon fått tittarbrev som var allt annat än trevliga. En dam tyckte bestämt att Maj Fant inte hade i tv att göra eftersom hon hade gått upp i vikt. (MF var inte fet, men medelåldersrund.) Jag minns att jag blev bedrövad och tänkte att vilken tur att jag inte är med i tv. Och jag kan, i denna dag, bli vansinnig när jag tänker på den där brevskriverskan. Där satt hon framför tv:n i sitt futtiga liv och irriterade sej på en människas vikt så till den jävla milda grad att hon skrev ett brev. Eftersom jag har en släkting som mycket väl skulle kunna skriva ett sånt brev, kan jag tänka mej hur hon fungerar. Säkert supersmal, har tyckt sej försakat en massa för att vara så där supersmal och tycker att då ska ingen minsann komma här och vara märkvärdig i tv när hon är så TJOCK. Är man smal får man göra sej märkvärdig. Att Maj Fant var en klok, varm och vänlig kvinna spelade ingen som helst roll. Här var det ytan som gällde. Vad jag vet putsar min släkting fortfarande på sin yta om hon inte nu snart på sitt yttersta har kommit på bättre tankar. Jag vet inte, vi har ingen kontakt längre. Men jag vet att hon som föraktat min övervikt skulle bli oerhört upplivad av att sej mej nu.
För övrigt dog Maj Fant av en av dom jävligaste sjukdomar vi kan drabbas av: ALS. Musklerna förlamas sakta men säkert och du dör av kvävning.
Jag vet inte om kvinnan som skrev brevet lever eller är död, men för hennes skull kan man hoppas att döden var/blir lindrig.
En del är riktiga skithögar som gärna smutsar ner andras och därmed egna liv.
Gud, jag tror jag är arg i dag.