När magmunnen inte håller käft

Bussen på väg hem: fullt av halvstora barn som skulle på reggaefestival. Deras packningar cirka dubbelt så stora som dom själva. Å vad jag är glad att jag inte behöver göra sånt. Dvs jag är glad att jag inte är ung. Jodå. Fast dreadlocks är rätt roligt på små 17-åringars små huvuden.
Sen när jag skulle in i trädgården önskade jag att jag vore antingen fem år eller 95. För då hade jag omedelbart fått hjälp. Mannen som brukar komma och frisera äppelträden har varit här i dag och klippt ligusterbuskarna och syrenen vid vägen. Gissa hur mycket grenar, löv och skit jag har att ta hand om? Började med att släpa ned allt från vägen över min lilla,lilla behagligt låga mur ner på gräsmattan. Det vore ju en smula trist om nån gren for ut i vägen och förstörde nån bil eller två. Och solen den sken och sken och tror jag inte minsann att jag satte mej med ett glas vin efter skogsarbetet. Kom plötsligt på att jag glömt att äta mitt näringspulvermellanmål - att glömma att äta - du käre nån. Men det blev raskt en kycklingfilé med tillhörande grön- och rödsaker. Får ta mellanmålet som kvällsmål i stället.
Och jo - jag hann träna före lunchen. Magen skrek av både hunger och muskelprotester men jag är en sträng magmamma, och bad magmunnen hålla käft. Det gjorde den inte och då... nä, jag ska besparar er det tarmluddet.