Full fart genom byn

Jo jag gick faktiskt en rask promenad för det blev ett sällsynt uppehåll. Jag gick så fort så det var tur att det inte var poliskontroll vid farthindret i byns citykärna. Hade det varit gångtävling hade jag diskats för språng.
Mot slutet av promenaden såg jag att mörka moln tornade upp sej. Men inget hände förrän jag var under tak. Nån där uppe måste gilla mej. Han heter/hette Lasse och att säga att han är gud vore lite för mycket, därtill hade han alldeles för många, stora och underbara fel och brister. Och ett stort och varmt hjärta, så länge det klappade. Nu ska det här inte bli en sorgeuppvisning, men jag saknar honom och tror nog att han sitter där uppe nånstans och busvisslar när jag raskt går där på landsvägen i den by dit han fick mej att flytta för fem år sedan.
Oj, kände på min högerarm, jag har fått biceps! (När jag hörde det ordet första gången trodde jag det var en sjukdom.)