Potatismos och kommentarer

Sista arbetsveckan. Det var därför jag var illpigg när klockan ringde vid fem i dag. Jag nästan skuttade nedför trappan, men sen insåg jag att en kvinna i min ålder bör röra sej med värdighet så skuttet tog slut och skridandet tog vid. (Kan bero på att jag inte är riktigt, riktigt säker på ett av trappstegen, det verkar sitta lite löst.)
Nu har jag försökt kommentera en inlägg på R:s blogg två gånger och det skiter sej hela tiden. Det är dom där förvrängda bokstäverna och siffrorna, dörrvakten till bloggen, som ställer till det, även om jag sista gången var jättesäker på att jag fått dom rätt. Men vad jag ville ha sagt är: kommentaren från Syrran har sin poäng. GI kanske inte passar dej, därför är en dietist jättebra att tala med. Det där med att förbjuda sej saker passar verkligen inte alla, men mej passar det utmärkt. Jag är litegrann Allt eller inget. Ge mej en sked av mitt hemmagjorda potatismos och jag begår brott om jag inte får ta allt i kastrullen. Ungefär. Så jag lider inte ett dugg av att avstå. Tvärtom. Men det där är så himla olika. Så kolla med dietisten är mitt råd. (Jävvlars vad sugen jag blev på potatismos.)